Som du säkert har upptäckt är stödjandet eller vårdandet av en närstående en livsstil. Det handlar om dig, din närstående och andra personer i ditt liv, speciellt din partner.

 

Hur håller du kärleken vid liv när det känns som att livet har dränerat dig på kärlek? Hur får du tid för den mest speciella personen i ditt liv när din närstående som du vårdar eller stödjer, bokstavligen, behöver dig för sin överlevnad?

 

Här presenterar vi några enkla sätt för att hjälpa dig att hålla äktenskapet på rätt spår. Ett bra äktenskap utgör en god grund för att kunna njuta av ett underbart liv. Ta hand om äktenskapet så kommer det att ta hand om dig.

 

Få förhållandet att fungera genom att planera för tid tillsammans

Det är inte konstigt om stödjandet och vårdandet av din närstående har påverkat ditt äktenskap. Enligt Penny R. Tupy, som är en professionell äktenskapsrådgivare, uppstår kriser i många äktenskap när en stressfaktor kommer in i bilden. Vad kan vara mer stressande än en närstående som drabbas av sjukdom? “Balansen när det gäller vår tid blir rubbad, menar hon, och det av en händelse som inte är positiv och som tar mycket av vår tid i anspråk ”. När vi försöker göra alla glada (och våra närstående friska) tar vi omedvetet tid från äktenskapet och antar att vår partner förstår vårt behov att vara tillsammans med den närstående, istället för vår partner. Detta är fel, menar Penny. “Som par behöver vi spendera tid tillsammans”. När vi inte tar hand om relationen blir vi inte heller samma par som innan”. Penny uppmuntrar anhöriga som stödjer eller vårdar en närstående att förlåta sig själva för att de ber andra familjemedlemmar om tillfälliga uppoffringar. “Mitt barn kommer att må bra även om jag missar en basketmatch denna vecka, så att jag istället kan spendera tid tillsammans med min partner.” Penny förklarar. “Mitt barn kommer däremot inte att må bra om vår familj splittras.” Penny uppmuntrar också anhöriga som stödjer eller vårdar en närstående att söka stöd men främst hos någon av det kön som man inte är attraherad av. En kärleksrelation kan uppstå när en partner finner en förtrogen utanför äktenskapet.

 

Hur finner du tid för att vara tillsammans med din partner? Penny föreslår följande:

1. Schemalägg tid tillsammans som ni gjorde när ni dejtade och som ni gör (gjorde) gällande era barns aktiviteter. Kärlek kräver ansträngning, planering och schemaläggning.

2. Den relation och gemenskap som ni bygger upp tillsammans är viktigare än mängden tid som ni tillbringar tillsammans.

3. Planera aktiviteter som inte kräver en massa energi.

4. Ha som mål att få en lättsam och avkopplande stund tillsammans med en känsla av trygghet och värme.

5. Överväg att skaffa ett mobiltelefonpaket för hela familjen. Ring varandra när ni kör bil (använd “handsfree”) för att underlätta kommunikationen.

 

Penny uppmuntrar par att närma sig varandra genom att visa intresse för varandra: “Var öppen, intresserad och tillgänglig,” säger hon…Och ha ett positivt bemötande gentemot din partner. Ett positivt bemötande resulterar i 70% av fallen i ett positivt resultat; ett negativt bemötande ger ett negativt resultat i 99,9% av fallen. Återuppväck romantiken som fanns innan du stöttade eller vårdade din närstående, kärlekslivet då var säkert något du kunde njuta av. Ibland är det som att man, på grund av vårdandet eller stödjandet av en närstående, inte bara offrar sin fritid utan även sitt sexliv/kärleksliv. ”Friskt vågat, hälften vunnet”, säger Penny. För att romantiken ska bli en del av relationen kan man behöva introducera något nytt. Penny har följande förslag:

 

1. Ta salsalektioner tillsammans.

2. Gå någon ny kurs tillsammans.

3. Gör något tillsammans som par som ni inte har gjort förut.

4. Kanske fungerar nya underkläder!

 

Slutligen uppmuntrar Penny par till att komma överens om att vara respektfulla och snälla mot varandra. Med medkänsla kommer man långt.

 

Penny R. Tupy är en professionell äktenskapsrådgivare. Hon är väldigt erfarenhet inom sitt område i USA och är specialiserad på äktenskap med stora problem, speciellt sådana som skakats av otrohet. Penny är medlem i en organisation som heter Coachville, som är världens största organisation för rådgivning. Hon är också medlem i The International Association of Coaches (IAC), samt the National Council on Sexual Addiction and Compulsivity. Du kan läsa mer på http://www.saveyourmarriagecentral.com/.

 

 

Kommunikation är nyckeln för att hålla äktenskapet på rätt spår

Att prioritera kan vara den svåraste delen gällande att balansera äktenskap med att vårda eller stödja en närstående. Hur hjälper du din närstående, som behöver mycket hjälp, och samtidigt får tid för din partner? Cathy Hazzlerigg är en livs- och relationskonsult som lever efter principen att äktenskapet går först. En viktig del i att sätta äktenskapet i första rummet är att ha en öppen och ärlig kommunikation.  Cathy presenterar följande tips för kommunikation med din partner:

 

  • Använd ett “Jag” språk. När du använder ett “Jag”-språk (“Jag känner”, “Jag vill”, “Jag oroar mig”), tar du ansvar för vad du känner, vill och behöver. “Jag”-språk minimerar att man skuldbelägger varandra (“Du får mig att må dåligt!”). När skuldbeläggandet inte finns med i kommunikationen blir den bättre och mer effektiv.
  • Låt din partner vara med i lösningar av problem så att han/hon blir mer delaktig i att förbättra situationen. När ni båda arbetar mot förbättring blir ni ett team.
  • Var bestämd och berätta vad du vill och vad du vill ska hända. Din partner kan inte läsa dina tankar hur väl hon/han än känner dig.
  • Använd färdigheter som ett aktivt lyssnade. Att reflektera eller spegla när man lyssnar innebär att upprepa det som man hör för att försäkra sig om att det man hörde var det som ens partner verkligen uttryckte och menade. Genom att klargöra (“Jag hörde detta…”) innan man svarar bidrar till att minimera missförstånd.
  • Undvik att reagera defensivt. Säg till dig själv: “Jag ska hålla mig lugn”. Om du känner att du blir defensiv fråga din partner om hon/han kan omformulera sina uttalanden. Om du känner dig upprörd, ta en paus och återgå till diskussionen när båda har lugnat sig.
  •  Tänk på kommunikation som en process. Diskutera en situation, ta tid till brainstorming, fundera över en tänkbar lösning, prova den lösning som ni väljer, utvärdera sedan om lösningen var framgångsrik. Att se kommunikation som en process och att den rätta lösningen kommer först efter flera försök och misslyckanden minskar pressen.
  • Tänk dig själv att du är i din partners situation. Att ha förståelse för hur din partner känner  hjälper dig att kommunicera bättre och att arbeta mot en lösning som fungerar för båda.
  • Sök efter lösningar som fungerar för alla, även för dig (eller din närstående). Alla kan kompromissa, ingen ska behöva göra alla uppoffringar.

 

Liksom alla bra saker i livet kräver äktenskap att man arbetar med det, menar Cathy. Det finns sätt, genom vilka du kan försäkra dig om att du anstränger dig för ditt äktenskap:

 

  • Försäkra dig om att du möter din partners behov. Fråga dig själv, “Vad gör jag för min partner?”
  • Respektera din partner.
  • Fokusera på styrkorna och lägg mindre vikt vid svagheterna.  Ju mer du fokuserar styrkorna och de bra sidorna hos din partner, desto starkare blir ert äktenskap.

 

Här följer några varningstecken som kan signalera att ni behöver ta hjälp av någon professionell:

 

  1. Ni känner det som att er kommunikation är som att tala till en vägg. Ni hittar ingen lösning.
  2. Ni bråkar mycket och känner att kärleken är förlorad.
  3. Ibland sker konflikter i tysthet. Känner ni distans till varandra (och magkänslan inte känns bra) kan det vara tid att tala med någon professionell.

 

Cathy menar att man kan jämföra äktenskapet med en bil; Om du aldrig byter olja kommer det en dag då bilen inte fungerar längre. För att din bil ska starta varje dag och klara av sämre vägar behöver din bil underhållas regelbundet. Samma sak gäller för ett äktenskap. Ett bra kärleksliv får äktenskapet att må bra. Och när det stöter i de gropar som livet skapar ibland kommer du att kunna styra det på rätt spår igen.

 

Cathy Hazzlerigg är en livs- och relations coach och DISC personlig tränare. Hon är engagerad i att ge singlar och gifta par verktyg för att finna sin drömrelation. Hon undervisar på seminarium och coachar även individuellt. För mer information kan du besöka hennes hemsida www.v-s-plus.com.

 

”Det är inte han, det är min lappsjuka”

Vi bad Jenny Henson, som är en anhörig som vårdar/stödjer en närstående, att dela med sig av sina erfarenheter av hur vårdandet och stödjandet av sin närstående har påverkat hennes äktenskap. Nedan kan du se våra frågor och hennes svar.

 

Caregiving: Berätta om din situation som anhörig. Hur länge har du gett vård/stöd till en närstående? Vilken typ av vård/stöd ger du till din närstående?

Jenny: Jag har stöttat och vårdat min farbror Pete I ca 2, 5 år. Dessförinnan arbetade jag under flera år som undersköterska inom geriatrisk slutenvård. Jag sade upp mig från arbetet för att ta kunna hand om min farbror. När det gäller vad jag hjälper honom med…allt mellan himmel och jord: Fullmakt, bankärenden, betala räkningar, badning,  hjälp med på- och avklädning, matning, hårklippning, sköta naglarna, boka tider. Jag gör ALLT.

Caregiving: Vilken kommunikation hade du och din man innan du började stödja/vårda din farbror? Hade ni exempelvis något samtal om vem som skulle göra vad, och hur ni skulle hantera olika situationer? Om ni inte hade några sådana samtal, önskar du att ni hade haft det?

Jenny: Vi hade sådana samtal må du tro, långa och engagerade. Det var min make som föreslog att min farbror skulle flytta in med oss. Jag sade till honom att han inte hade någon aning om vad han pratade om. Han har ingen som helst erfarenhet av personer med Alzheimer, eller av äldre människor överhuvudet. Jag sköter all Petes omvårdnad eftersom farbror Pete inte är bekväm med att en man gör det och det har jag all förståelse för och inte minsta problem med. Danny är en pärla. Jag lagar mat och han plockar undan så att jag kan hjälpa Pete med hans bad, mediciner, inhalationer med mera. Om jag inte hinner med att damma eller något annat så gör han det. Han sköter sin egen tvätt på helgerna så att jag bara har min egen och Petes att ta hand om. Han åker och handlar och tar med sig mobiltelefonen om han har några frågor. Vi har prövat några gånger att ta med oss Pete, men det fungerade inte. Han tycker om att plocka ner saker från hyllorna och han är för stor för att sitta i en kundvagn. När jag behöver min mans hjälp ställer han alltid upp och gör sitt bästa.

Caregiving: Vilken har varit den största förändringen i ert äktenskap på grund av din roll som anhörig som stödjer/vårdar?

Jenny: Oj, vart ska jag börja. Helt klart vårt sexliv/kärleksliv. Det är svårt att vara romantisk när du har babyvakten på och du hör en massa ljud. Det var väldigt svårt att vänja sig vid. Den största förändringen är inte att inte kunna åka vart man vill när man vill. Vi hade bara varandra under flera år och gjorde vad vi vill när vi ville. Inte längre!

Caregiving: Vilken har varit den största utmaningen? Och hur har ni hanterat det?

Jenny: Den största utmaningen är lappsjukan. Det gäller oss båda två. Hur vi har hanterat det? Vi tar en dag i taget, annars skulle vi bli galna. Det som har fungerat bäst för oss är att ge varandra utrymme och tid för våra respektive intressen och hobbies. Ibland behöver vi pussla för att den ena ska få göra något speciellt, men på något vis lyckas vi. Jag måste påpeka att inga av våra hobbies eller intressen gör att vi måste lämna huset, eftersom vi behöver hålla ett öga på Pete. Danny älskar att göra filmer på datorn så det är okej om han vill göra det. Ibland sover han i ett annat rum så att han kan höra Pete, så får jag lite tid för mig själv att krypa under täcket och läsa en bra bok innan jag somnar. Vi turas om helt enkelt.

Caregiving: Vad har du lärt dig om din man, ert äktenskap och dig själv på grund av vårdandet/stödjandet av Pete?

Jenny: Jag har lärt mig att jag inte blir upprörd över att han köper rosa toalettpapper istället för blått, utan att det är min lappsjuka som får mig att reagera. Han har lärt sig att om han vänder sig i sängen och råkar rulla över katten och blir biten, och börjar svära, så är det inte på grund av katten utan sin lappsjuka. När vi blir arga på varandra diskuterar vi inte förrän båda har lugnat ner sig. Det har hänt att vi inte har pratat på tre dagar, eftersom vi inte har velat riskera att säga något till den andra som vi inte kan ta tillbaka.

Caregiving: Vilket råd skulle du vilja ge till andra anhöriga som kämpar med sitt äktenskap samtidigt som de stödjer eller vårdar en närstående?

Jenny: Du behöver få tid för dig själv…det är ett måste. Det spelar ingen roll om det innebär att läsa två sidor i en bok och dricka en kopp te. Ni måste kompromissa och dela på ansvaret. Om ni inte gör det kommer inget att bli gjort och ni kommer båda två att vara arga och frustrerade. Danny och jag har lärt oss att ge varandra utrymme och tid för att tillåta varandra att utvecklas.

Och framförallt glöm inte humorn!

Jenny är 47 år och en professionell vårdare i Kentucky. Hon tycker om att läsa, virka och håller för närvarande på att lära sig om datorgrafik (”Sakta men säkert”, som hon uttrycker det). Hon brinner för djur- och miljövård “utan att vara jättekunnig om det”.

Innehållet är översatt från originalkälla. Med tillåtelse från

Caregiving.com.Gå till sidan...